Bröllop

Så kom den stora dagen, min bäste väns bröllop, och min nya väns. Jag var nervös. För vädret, för mitt eventuella tal, för hela grejen och att träffa folk som mindes mig som brudgummens ex. Men de som mindes mig var hjärtliga och snälla. "Den ömma modern" som bröderna av någon (ironisk?) anledning kallade henne, kände inte igen mig (tur kanske för sista gången vi sågs skällde jag ut henne). Jag hade gjort en fin skylt med deras namn och ordet brölop på, med ett stort rött hjärta och några löv i bakgrunden. Den höll jag och K upp innanför ingången till Botaniska trädgården, där vi hälsade gästerna välkomna och pekade dem i riktning mot lusthuset. Solen sken och himlen var blå.

Vi samlades alla där bredvid på ängen och drack champagne. De kom åkandes i en lång vit limousin med tonade rutor. Före dem gick J: s far + sambo spelandes nyckelharpa. Efter dem gick J: s syster och bror. Alla var så finklädda. Bruden hade en jättefin vit bröllopsklänning med halterneckringning i spetstyg med paljetter och en avancerad frisyr med lockar och rosor. Brudgummen hade skräddarsydd blå mönstrad kinesisk kavaj med silverdrakar, silverslips, mörka byxor och väst och en svårbeskrivlig snygg vit skjorta. Själva ceremonin var tyst och snabb, men man lyckades ändå höra bröllopsofficianten uttala brudens namn fel flera gånger. De bytte ringar och kysstes, vilket gjorde att även brudgummen fick läppstift och det blev en del skratt. Det hela var så vackert kärleksfullt att många ögon tårades. Så det blev till att torka bort sminket under ögonen. Sedan var det sång och musik från broderns flickvän och nyckelharporna. Förutseende jag hade tagit med solros- och sesamfrön som vi sedan kastade på bröllopsparet vid fotandet. Sedan fick de många kramar och såg många glada ansikten. Bruden kastade buketten som fångades av tjejen som redan är förlovad och ska gifta sig nästa år.

Gästerna delades in i lag som gick tipspromenad runt i trädgården med frågor om bröllopsparet. Jag var den stora experten i mitt lag som kunde 9 av 10 svar, som att de parades ihop av en vän, kysstes första gången under ett träd på en ö, och förlovades i Paris. Den sista frågan var svårare men jag gissade rätt, tyvärr trodde inte resten av laget på det svaret så vi kom på delad förstaplats med 2 lag till (grrr, om de hade lyssnat på mig...).
Efter mycket tid och hunger fick vi äntligen komma in i restaurangen, sjunga allsång, äta mat, skriva i gästbok och lyssna på femtioelva tal. En 14-årig pianist spelade, han var visst bäst i sin ålder i hela Kina, helt otroligt bra. Vi fick också se bilder från bröllopet i Kina där de var på bröllopsresa innan dagens giltiga bröllop med papper. Och bröllopskorten som de hade fotat där i en hel dag i femtioelva slags kläder - allt från vit brudklänning till kinesiska folkdräkter. Bilder som sedan redigerats så att de såg ut som filmstjärnor tio år yngre.
Brudgummen fick svensexabilder och hopplock av bilderna på ett papper där det förekom både rumpor, sprit och annat käckt. Han fick även en fin affisch att sätta upp med sin rumpa på...

Jag hade dagen innan kommit på att jag kanske borde hålla tal eftersom jag är så nära. Trodde dock inte att jag skulle våga men lyckades ändå komma på ett tal på spårvagnen som jag skrev ned komihåglapp till och repeterade och ändrade i huvudet. Efter själva ceremonin pratade några vänner och tyckte att jag skulle hålla tal så jag anmälde mig till talarlistan hos brodern som var toastmaster. Traditionen säger dock att släktingarna pratar först och det blev många tal det. Jag blev så nervös, tittade på min komihåglapp och repeterade i huvudet flera gånger. Kunde knappt njuta av den goda buffématen, vinet, sången, sällskapet och allt. Många släktingar talade om minnen och lustiga saker. Brodern kommenterade semesterkorten från Kina där brudgummen varit iklädd "blå pyjamas, gula solglasögon och lampskärm på huvudet" (det såg verkligen ut så!). Men det blev så många tal att det började bli tröttsamt med allt detta stå upp och skåla hela tiden. Ännu mer nervös för att gästerna nu var trötta på tal.
Regnet brakade fullkomligen ned alldeles lagom när vi satt inne och åt. Efter maten var det paus och vi gick ut i den friska nyregnade luften. Sedan bjöds en helt otroligt god vegansk bröllopstårta! Och så var det min tur att tala. På skakiga ben gick jag fram och tittade mer på brudparets bord än på alla som tittade på mig. Höll ett jättelyckat och bra tal som jag fick massor av beröm för av flera stycken som sade att det var kvällens bästa tal! Jag berättade anekdoter, hur de träffades, gav brudparet varsina goda råd, sade både fina känslosamma och roliga saker och fick folk att skratta tre gånger! Sedan skålade jag för glada stunder tillsammans i framtiden. Det var bara det att jag i all nervositet glömt att ta med mitt glas, så i förvirringen efter talet började jag gå mot min plats mitt i smeten för att hämta det. Men alla stod ju redan upp så jag kom inte fram, så alla skålade ändå. Efteråt skakade jag en lång stund och var helt lyckligt chockad över mig själv. Det var som en dröm att jag gjort det. Äntligen kunde jag njuta helt av tårtan och frossa i den!

Brudparet fick ta av sig skorna, byta den ena och ställa sig med ryggen mot varandra. Sedan fick de svara på olika frågor om sig genom att räcka upp den personens sko. Frågorna handlade om vanor, hushåll och sådant och framkallade många skratt.
Jag fick under kvällen så många komplimanger att jag blev alldeles till mig. Både för talet och för hår och kläder. Många tyckte att jag passade jättebra i mitt röda hår och fina vita långa klänning med guldtråd i urringningen/axelbanden. Brudgummen sade att jag såg ut som en grekisk gudinna! Jag blev så glad att jag ett tag gick och tänkte "Fy fan vad bra jag är, jag håller jättebra tal och är skitsnygg”! "Typiskt att inte någon passande singeltjej var här för då hade hon blivit kär i mig nu!"

Senare var det bröllopsvals och schottis. Brudparet dansade och sedan kom fler par som skuttade runt. Då dämpades humöret, bröllopsgästerna bestod nästan bara av par och då kändes det rätt ensamt. Men inövad i positivt tänkande peppade jag mig själv "dethär är min bäste väns bröllop och jag ska ha roligt med mina vänner”! och "jag är så bra att någon kommer gilla mig, jag är ett riktigt kap, det gäller bara att hitta personen". Sedan dansade jag loss till schlager och annan härlig musik. Alla sprang in och ut för det var så varmt därinne och kallt därute. Ute blev det många djupa samtal och inne härlig dans. Brudparet ville inte ha presenter utan tog istället en middagsavgift, vilket jag tycker var jättebra. Av mig fick de en minipresent, ett hjärtprytt kort med frön i och några poetiska ord som passade både på hur man tar hand om kärlek och frön.

Folk droppade av allteftersom och tillslut försvann bröllopsparet till sitt hotellrum. Så frampå natten var vi fyra tappra bröllopsfestare som gick vilse genom en väldigt mörk och lite smått lerig skog till närmsta lägenhet. N fick hicka som vägrade försvinna och fick mig att skratta till flera gånger. Han var så full att jag fick hålla i honom för att han inte skulle vingla ut i vägen. Väl framme i lägenheten hällde han öl i sitt te och sedan vetandes det även havremjölk, en ny slags drink...
Svindyr taxi, men ack så skönt att komma hem och lägga sig halv sex på morgonen.

Grattis, ni är så jävla fina! Love you guys!