Betyg=dum eller duktighetssstämpel

Nu ska det sättas betyg redan från 6: tte klass. Nu ska barn redan från 12 års ålder få veta hur dumma de är eller hetsas att bli sjukligt duktiga. Vad lär betyg barn egentligen? Jag fick lära mig att jag var dum i huvudet. Mina syskon och många klasskompisar hade jättebra betyg. Mina var halvdåliga. Jag tog det som ett bevis på att jag var dum i huvudet. Jag skolkade ju aldrig och gjorde mina läxor så det var ju inte det som det berodde på. Felet måste alltså ligga hos mig. Så tänkte jag. Det var vad skolan och samhället lärde mig. Och när jag sökte till utbildningar kom jag knappt in. Och tvivlade på om jag ens borde söka, jag kanske var för dum för studier ändå?

Med åren har jag fått andra insikter. Jag kanske inte var så dum. Kanske berodde det på lärarnas konstiga individuella sätt att sätta betyg, på att jag mådde dåligt, på att ingen trodde på eller uppmuntrade mig, på att jag blev osynliggjord i klassrummet och att vad man vågade säga på lektionerna påverkade betygen mer än vad jag skrev och gjorde. Det finns flera olika sätt att vara smart på, IQ är inte allt. Men hur lätt är det att veta sådana saker när man är ett barn? Och varför ska sådana orättvisor styra vem som får komma in på universitetet? Är de med bra betyg verkligen bäst lämpade för vilket yrke som helst? Det borde utformas andra sätt att kolla lämplighet inför olika utbildningar, för jobben de leder till är väldigt olika. En människa med bra betyg är inte kompetent och bra på allt, och en människa med dåliga betyg är inte inkompetent och dålig på allt. Alla människor är bra på olika saker och måste också få stöd och chans att utveckla och få ut det, både för sitt eget och för allas bästa.

Personer med bra betyg har det inte alltid så lätt heller. Ett bra betyg kan lätt bli förväntningar och krav från omgivningen och tillslut hos en själv. Får man bara uppskattning för sina bra skolresultat och betyg och inte oavsett hur det går så missar man den viktigaste lärdomen av alla, en bra självkänsla. Man får inte lära sig att man är bra oavsett hur det går. Duktighet leder till saker som anorexi, utbrändhet och självdestruktivitet; och en gnagande tomhetskänsla av att man innerst inne inte tycker att man är något värd. Hur många duktiga tjejer finns det inte i skolan som kämpar för uppmärksamhet som mest ges till stökiga pojkar? Hur många barn vet inte vem de är utan sina betyg?

Högerregeringen älskar krav, till och med på barn. Vad barn behöver är kärlek, gränser och respekt. Inte en stämpel som säger dum eller duktig!