adjö 2006, hello 2007

Vi poängsatte vårat 2006 häromdagen på en skala mellan 1 och 10. Jag satte tre. Mycket med tanke på att det var bättre än åren innan. Hela året har varit fullt av att bearbeta saker som hänt de åren. Som 2005 (1p) – året då männen förstörde mitt liv, och 2004 (0p, eller får man sätta minuspoäng?) – det värsta någonsin då jag blev sjuk och var mer död än levande. Så det går framåt och det får man ju faktiskt se som positivt.

Året började dåligt med fortsättning av skit från året innan. Och fortsatte hela året med besvikelser, starka jobbiga känslor, hinder, och ledsamhet över att många inte förstod eller ens verkade bryr sig. Vänner försvann eller vandrade bortåt, medans andra kom närmre. Började under våren på massa kurser och föreningar för att skaffa mer kunskaper och vänner, det gick både bra och dåligt. Gick på healing under hela året och jobbade jättemycket med mig själv och kom framåt.

Vi berättade också om de händelser som varit bäst under året. För mig var det Prideveckan och F!-valkampanjen. Pride för att det var en härlig, intressant, färgglad festival och superdunderparad i solsken med massa coola feminister och kändisar i fi-delen; skönt att komma bort från vardagen och härligt att vara med massa goa vänner. Fi-kampanjen var otroligt utvecklande. Från att någon gång i April gå på skakiga ben till ett möte, i maj gå till infobord och vända om pga. nervositeten men gå tillbaka och genomföra det, till att vara med och skriva gbgs kommunmanifest, sedan göra valkampanj och t.o.m. stå i valbaren och coolt prata med väljare (något som varken jag eller andra trodde om mig). Någon sade att det lyser om mig när jag pratarom fi. Och jo jag var helt hög på valkampanj! Kunde varken tänka, prata eller drömma om något annat. Det kändes så viktigt och bra och var nog första gången jag känt mig meningsfull sen sjukskrivningen.

Såklart gjorde jag väl för mycket och körde slut på mig. Det i kombination med valnederlaget och att t.o.m. rasistpartier kom in och empatilösa alliansen blev regering gjorde att jag föll snabbt ner i hopplöshet, besvikenhet och utmattning, och orkade mindre än innan. Resten av året försökte jag väl repa mig från det. Men skapade stressande rutiner och måsten tills jag fick lite kris, insåg saker om mitt stressbeteende och därmed ändrade inställning och tog bort krav på mig själv. Blev också bortstött av en väldigt nära vän sedan flera år, som bestämde sig för att låta sin flickvän kontrollera sitt liv. Sorgligt. Blev på slutet bättre på att säga ifrån på skarpen/skälla ut folk och därmed inte ta ut all ilska på mig själv. Det som lyste upp höstmörkret var häng med vänner, bl.a. pizzakvällarna på Kellys som alltför ofta kändes som att de fick mig att orka. Det har gjort mig gott att komma närmre såna fina vänner som både ställer upp och går att ha skoj med.

2006 års nyårslöften: *Att få igång hjärnan. *Försöka motionera. Båda lyckades hyfsat. Jag har läst en del särskilt på slutet; satt mig mer in i politik, diskuterat, informerat och övertalat; och lärt mig lite om hjärnan och utbrändhet. Har tagit promenader nästan varje dag under hösten, dock ej på slutet eftersom det blev till ett stressande måste men fortsatte då och då av lust och bara farten. De processerna fortsätter för i år kommer jag läsa ännu mer och börja motionera i någon förening.
2007 års nyårslöften: *Läsa mycket mer (prioritera det framför saker som t.ex. hushållssysslor annars blir det inte av) *Kolla mer på musikaler och teater * Se mer filmer. Detta blir alltså ett kulturår :-)
Sedan skulle jag ju gärna komma igång med stickandet som inte lyckades i höstas, syendet som väntat länge, örtkunskaperna som skjutits upp, fotona som behöver sättas i album, och skrivandet som är delvis påbörjat. Vi får se, kan inte göra allt på en gång. Men jag ska fan lyckas bättre med trädgårdsodlingen i år, det kan ju faktiskt vara bra att rensa landet lite oftare…
En del drömmar har jag kämpat för, varav några kanske slår in under året.

2007 here I come!