Inga drömmar uppfyllda idag heller, men delmål finns

I mig händer det saker, otroliga saker. Men det är för stort och för känsligt för att ens nämna. För viktigt, för livsavgörande. Frågan "vad”? har äntligen ett svar (pepparpeppar), nu handlar det mera om "när?" och vägen dit.

Men i mitt liv händer det som vanligt mest ingenting. Våndan gör sig påmind. Så ofta stunder då man verkligen inte står ut med mer med enformighet, ensamhet, instängdhet, otrygghet, kärlekslöshet, meningslöshet. Att aldrig få lön för mödan, Att allt kämpande aldrig ger resultat. Att inte stå ut en minut till, en sekund till. Behöver förändring NU NU NU! Inte den dåliga sorten som alltid brukar komma, utan den bra sorten som skulle göra livet lite mer värt att leva.

I nästan alla andras liv händer så otroligt mycket. Som om jag vore ögat av stormen där allt bara är lugnt och stilla, medan andra rör sig, händer, lever runtomkring. Inga drömmar uppfyllda idag heller. Blir arg på alla dessa filmer där det alltid går bra för de goda och dåligt för de onda. Lögn! Man blir lurad in i en falsk livsfilosofi. Man klarar sig inte med snällhet här i världen. Man behöver nerver av stål, knytnävar av sten och ett hjärta med gummimur där dåliga saker studsar bort och bra kommer in (som solglasögon). Då skulle man t.ex. inte ha blivit så påverkad av en negativ kritik (med makt) att den fortfarande överskuggar andra positiva. Hur ska man kunna tro att man kan? När man dessutom förändrats så mycket att man inte vet vad man kan längre. Det räcker inte att försöka övertyga sig själv i huvudet. Behöver bevisa det på något sätt. För att inte bli handlingsförlamande nervös när man ger sig ut på den stora resan. Redo kommer man nog aldrig känna sig, men förhoppningsvis lite mer bra på det och klara det. Snälla låt det bli så. Jag behöver det så mycket.