Inte normer, bara jag

Nu vill jag inte sträva efter att vara så lyckad längre. Kräks på dessa normer. Behöver inte pressa mig så att bli så bra att jag klarar att plugga. Visst har man drömt om hur underbart det skulle vara att bevisa för alla jävlar som inte trott på en, inte bekräftat en, inte visat kärlek, inte stöttat, inte sett, sett ned på, inte brytt sig. Att ta sig upp ur fattigklassen, ur potätejorden. Att spotta skollärare i ansiktet, låta dem käka upp sina orättvisa betyg. Att visa alla fördomsfulla, egoistiska och högerempatilösa att långtidssjukskrivna och psykfall faktiskt kan.

Men vore det inte att spela alla dessa äckliga jävlar i händerna? att gå med på deras hemska svensson-norm som jag alltid avskytt? Kan jag inte bara ta det lugnt, läsa mina böcker, pysslagreja och utveckla mitt sociala liv. Sedan jobba det sådärbetalda jobbet och skaffa detdär huset med stor trädgård, massa underbara människor och djur. Och sedan senare plugga då man hunnit bygga upp tillvaron och sig själv mer.

Varför göra allt på en gång á la normen? Pressa sönder sig. Projekt, utbildning, projekt partner, projekt, karriär, projekt bostadsrätt/hus, projekt medelklass, projekt kärnfamilj, projekt vara snygg, projekt parmiddagar och personalfester, projekt charter, projekt hund eller katt, projekt bil, projekt renovering, projekt, soffpotatis... urk och fy fan! Näe vet du va. Jag vill inte vara som dem. Dedär "lyckade" människorna enligt normen. Jag är hellre jag. Och man kan inte göra allt på en gång. Det glädjefyllda huset är viktigare än utbildning och karriär, för det är själva kärleksgrunden att bygga ifrån. Kanske blir jag tillslut en universitetsnisse eller någon som kämpar för de som har det svårt och mår dåligt. Hur man nu gör det för jag förstår inte alla dessa konstiga jobb som folk har nuförtiden. Vad GÖR egentligen folk hela dagarna?
Jag orkar inte kämpa och ha mig mer nu. Nu vill jag bara vara. Jag vill vara en mystant, en som kan en massa intressanta saker, och en bra vän. Och det är fullt tillräckligt. Faktiskt.