Manshat, mansfobi, äckel & jävelskap

Jag hittar inte ens ord. Det finns så många männsikor som är så jävla vidriga, puckade och taskiga på olika vis. Och nästan överallt i mitt liv beter sig folk samtidigt.

Jag förstår manshatet mer än någonsin. Det vore snarare konstigt om man inte hatade dem som gör en illa gång på gång. Jag vet att människor är de kanske fegaste varelser som finns på denna jord. Jag har nog förstått vad som menades med "kärringmaffian". Jag har förstått att det är empati som världen saknar, att det är därför allt elände finns. Och jag blir förtvivad över att nästan ingen är villig att skaffa lite självinsikt för att förstå hur de beter sig mot andra. Det är skrämmande att så många vuxna beter sig som elaka oförstående barn. Det är hemskt att se att så många skyller på andra, och inte vågar eller vill ta ansvar. Och bara tanken på att de flesta som läser dethär kommer tänka att det gäller andra och inte mig.

Sådanahär dagar har jag svårt att förstå varför jag fortsatte leva i en så vidrig värld. Varför skulle jag kämpa så mycket med mig själv och vara så modig när andra inte är det? Vad tjänar det då till? Hur orkar man leva så maktlös i en så uppfuckad värld?
Men nu har jag sagt och visat vad jag tycker gällande nästan all skit som pågår omkring mig. Mycket mer kan jag inte göra. Bara vänta och se vad som händer.Fast det skulle vara så skönt att få ut aggressionerna där de hör hemma. Att skälla ut och skrika åt vissa hur taskiga och/eller fega de är, att bara gå fram till andra och slå dem sönder och samman. Få dem att känna åtminstone lite av det lidande de orsakat.

"Brott/Händelse: Sexuellt ofredande""Beslutsmotivering: Förundersökning nedlägges - Brottet går uppenbart ej att utreda" Polismyndigheten i Västra Götaland

Tänkte de ens på hur det känns för mig? På att jag egentligen inte vill gå utanför dörren längre? På att jag inte kan förmå mig att gå den gatan igen?På att en kvinna inte är säker någonstans?
Har funderat på så många självförsvarsgrejer men det är svårt att komma på något bra. Hammare?Hårspray i ögonen?Tårgas?Stålhättekängor?Häftpistol? Alla har sina nackdelar. Kanske bäst med någon slags obehaglig färgspray? Finns det? Så att polisen kan hitta äcklen. Men helst av allt skulle jag vilja ta en bultsax och knipsa av skiten på alla jävla äckel och typjävlar.

Jag har utvecklat mansfobi. Det är en process som pågått hela livet men blivit värre och värre med åren. Varför ska männen få styra världen in i minsta detalj? i minsta skrymsle och vrå, i våra hjärnor, våra hem, våra gator, våra lagar, normer och allt överallt. Och varför måste en del kvinnor börja bete sig lika illa som männen? Varför undviker jag att gå hem i mörkret på kvällarna, eller gör det i rädsla? jag som aldrig skulle vara rädd för sådant. Varför kan jag inte ens vara trygg där jag bor? Varför finns här blottare, äckeltafsare och mobbare? Varför förstår inte människor hur djävla indränkt kvinnohatet är överallt? Att det är det som orsakar manshatet. Manshatet kommer finnas så länge kvinnohatet finns.

"Du kan slå mig i bitar
nånting inuti kommer att stå upp ändå
Du kan slå tills det vita vita
hatet är allt som återstår
Jag vill inte va rädd
varför måste jag vara rädd?" Kent

Mina coola feministbrudar är de som får mig att överleva. Tack! Ni ger mig styrka.

Betyg=dum eller duktighetssstämpel

Nu ska det sättas betyg redan från 6: tte klass. Nu ska barn redan från 12 års ålder få veta hur dumma de är eller hetsas att bli sjukligt duktiga. Vad lär betyg barn egentligen? Jag fick lära mig att jag var dum i huvudet. Mina syskon och många klasskompisar hade jättebra betyg. Mina var halvdåliga. Jag tog det som ett bevis på att jag var dum i huvudet. Jag skolkade ju aldrig och gjorde mina läxor så det var ju inte det som det berodde på. Felet måste alltså ligga hos mig. Så tänkte jag. Det var vad skolan och samhället lärde mig. Och när jag sökte till utbildningar kom jag knappt in. Och tvivlade på om jag ens borde söka, jag kanske var för dum för studier ändå?

Med åren har jag fått andra insikter. Jag kanske inte var så dum. Kanske berodde det på lärarnas konstiga individuella sätt att sätta betyg, på att jag mådde dåligt, på att ingen trodde på eller uppmuntrade mig, på att jag blev osynliggjord i klassrummet och att vad man vågade säga på lektionerna påverkade betygen mer än vad jag skrev och gjorde. Det finns flera olika sätt att vara smart på, IQ är inte allt. Men hur lätt är det att veta sådana saker när man är ett barn? Och varför ska sådana orättvisor styra vem som får komma in på universitetet? Är de med bra betyg verkligen bäst lämpade för vilket yrke som helst? Det borde utformas andra sätt att kolla lämplighet inför olika utbildningar, för jobben de leder till är väldigt olika. En människa med bra betyg är inte kompetent och bra på allt, och en människa med dåliga betyg är inte inkompetent och dålig på allt. Alla människor är bra på olika saker och måste också få stöd och chans att utveckla och få ut det, både för sitt eget och för allas bästa.

Personer med bra betyg har det inte alltid så lätt heller. Ett bra betyg kan lätt bli förväntningar och krav från omgivningen och tillslut hos en själv. Får man bara uppskattning för sina bra skolresultat och betyg och inte oavsett hur det går så missar man den viktigaste lärdomen av alla, en bra självkänsla. Man får inte lära sig att man är bra oavsett hur det går. Duktighet leder till saker som anorexi, utbrändhet och självdestruktivitet; och en gnagande tomhetskänsla av att man innerst inne inte tycker att man är något värd. Hur många duktiga tjejer finns det inte i skolan som kämpar för uppmärksamhet som mest ges till stökiga pojkar? Hur många barn vet inte vem de är utan sina betyg?

Högerregeringen älskar krav, till och med på barn. Vad barn behöver är kärlek, gränser och respekt. Inte en stämpel som säger dum eller duktig!

Blottare

Fy faan!!!Jag råkade nyss ut för en blottare, i mitt eget bostadsområde. Var ute och gick och mötte honom på en väg. Precis när jag var nära drog han ner byxorna, viftade på skiten och flinade. Jävla äckel!!! Tänkte att jag måste komma ihåg hur han ser ut. Ville slå ned honom men han var förmodligen starkare än mig. Gick hem och ringde polisen och gjorde en anmälan. De kom hit och pratade med mig. Fick säga hur han såg ut, vad han hade på sig, vad han gjorde, var det var, om jag skulle kunna känna igen och peka ut honom. De skulle kolla efter honom och kanske får jag komma och kolla på foton.
Men hur lätt är det att hitta en viss ung man med mellanösternutseende i Hammarkullen?! Det finns ju så många.

Tydligen kunde man få prata med någon från brottsofferjouren. Visste inte vad jag skulle svara på det, ska få brev hem. De undrade hur jag mådde och tyckte att jag borde prata med någon iaf. Jag är helt skakig och upprörd. Så jävla arg och äcklad! Vill aldrig någonsin se en äcklig jävla kuk till!!!

Tantvarning

Jo det är såhär att är på väg att börja sticka. Har varit sugen ganska länge. Fick hjälp av mamsen att återuppliva minnet hur man gör. Så nu kan jag både räta och aviga maskor. Jag vet också hur man gör öglor att börja med, avslutar och byter färg. Jag och två vänner ska ha symöten hemma hos varandra och bjuda på mat. Jag har sopat och gjort fint inför det. Är jag en tant nu? Jag menar, efter 25 kan det väl bara gå utför?

Jag tänker virka sedan också. Jag bakar eget bröd, gör egen youghurt, lagar mat och bjuder, fyller på matförrådet, kollar receptböcker, pysslar i lägenheten, odlar, syr och lagar kläder, skriver shoppinglistor, läser tidningen till frukost, lägger mig och går upp vid samma tid. Jag har till och med blivit förtjust i långa kjolar, 60-talsklänningar, skjortor och blusar. Marit Bergman har en väldigt snygg klädstil. Hon sa själv att hon gick direkt från barn till tant. Men det är ju tydligen modernt med tantkläder. Numera kan man ju hitta samma slags blusar på H&M som tidigare bara fanns på myrorna och i gamla tanters garderober på äldreboendet. Och förresten läste jag häromdagen att det blivit inne att sticka. Shit! Jag är en hipp tant! Är det bra?