Inga drömmar uppfyllda idag heller, men delmål finns

I mig händer det saker, otroliga saker. Men det är för stort och för känsligt för att ens nämna. För viktigt, för livsavgörande. Frågan "vad”? har äntligen ett svar (pepparpeppar), nu handlar det mera om "när?" och vägen dit.

Men i mitt liv händer det som vanligt mest ingenting. Våndan gör sig påmind. Så ofta stunder då man verkligen inte står ut med mer med enformighet, ensamhet, instängdhet, otrygghet, kärlekslöshet, meningslöshet. Att aldrig få lön för mödan, Att allt kämpande aldrig ger resultat. Att inte stå ut en minut till, en sekund till. Behöver förändring NU NU NU! Inte den dåliga sorten som alltid brukar komma, utan den bra sorten som skulle göra livet lite mer värt att leva.

I nästan alla andras liv händer så otroligt mycket. Som om jag vore ögat av stormen där allt bara är lugnt och stilla, medan andra rör sig, händer, lever runtomkring. Inga drömmar uppfyllda idag heller. Blir arg på alla dessa filmer där det alltid går bra för de goda och dåligt för de onda. Lögn! Man blir lurad in i en falsk livsfilosofi. Man klarar sig inte med snällhet här i världen. Man behöver nerver av stål, knytnävar av sten och ett hjärta med gummimur där dåliga saker studsar bort och bra kommer in (som solglasögon). Då skulle man t.ex. inte ha blivit så påverkad av en negativ kritik (med makt) att den fortfarande överskuggar andra positiva. Hur ska man kunna tro att man kan? När man dessutom förändrats så mycket att man inte vet vad man kan längre. Det räcker inte att försöka övertyga sig själv i huvudet. Behöver bevisa det på något sätt. För att inte bli handlingsförlamande nervös när man ger sig ut på den stora resan. Redo kommer man nog aldrig känna sig, men förhoppningsvis lite mer bra på det och klara det. Snälla låt det bli så. Jag behöver det så mycket.

Dolly and another countrygirl

I fredags åkte en nervös liten lantis till stora läskiga staden. Hon hade knappt sovit på hela natten pga all ångestnervositet. Nästan framme syntes regnvåt asfalt från tågfönstren, bådade illa men regnet höll sig borta. I det soliga vädret gick hon (såklart) vilse men sedan rätt ,fram och tillbaka bland dessa förvillande tunnelbaneuppgångar och gator. En välbehövlig vila på den sköna soffan följdes av restaurangbesök med för mycket pastasallad och mumsig vegancheesecake. Sedan dags att ta sig till stadion.

Där var fullt med folk i olika åldrar. Flaggorna vajade i vinden (ja det gjorde de faktiskt, en amerikansk och en svensk). Stadion såg så underbart medeltida ut att hon nästan väntade sig Ivanhoe komma galloperandes med lansen i högsta hugg. Där satt lantisflickan och lyssnade till en annan countrygirl ,singing songs about the "Tennessee mountain home" och andra härliga låtar som fick publiken i gungning och klappning. Svängiga bitar såsom den nya coola Backwoods Barbie, Here you come again, Two doors down, Joshua, Jolene, Little Sparrow (underbart vacker a capella), I will always love you, Coat of many colours (såklart), m.fl. kärleksfullt och stämningsfullt (trots kristenheten) avslutande med Hello God. Dolly var en hejare på att spela instrument, hon hann nog med minst åtta stycken, varav tre i samma låt, en del ovanliga instrument som man aldrig sett förut. Och vilken underbar sångröst hon har. Dolly är en glad och hjärtlig dam med ruter i minst sagt. Trots sina 62 år har hon mer energi än de flesta, sjunger, dansar, spelar och snackar om samma gamla grejer. Som Jolene som försökte sno hennes man för 40 år sedan och klassikern om hur tacksam hon är för att folk kommer och betalar "Cause it costs a lot of money to look this cheap".

Lantisflickan var nöjd och gick runt med sällskapet i staden, förbi töntarna på Stureplan och sedan "hem" till den snygga lägenheten med god mat och sällskap. Dagen efter var det till att shoppa vegomat, vara kulturell på kulturhuset och äta för mycket igen. Sedan gick hon till affären hon inte hittade förra gången i stan och hittade den. Kändes som en seger. Så då gjorde det inte lika mycket att hon lyckades ranta runt i väldiga omvägar för att hitta till T-centralen och komma med tåget hem.
Sedan var hon allt ganska stolt! Hade klarat sig i storstadsdjungeln utan att åka vilse på tunnelbanan en enda gång, att gå vilse bland betongen men hitta rätt några gånger, att t.o.m. ha riktigt kul och trevligt emellanåt. Ja se oss countrygirls tror folk inte alltid så mycket om. Men vi kan mer än somliga tror.

"Tand-Trollet"

Stackars lilla Trollet skulle dra ut en tand och så blev det tre. Tre tandjävlar som blivit rötna i roten pga sprickor, om man inte gjort något åt det kunde det gå ned i roten och bli allvarligt. En sidotand, en huggtand uppe och en nere digonalt från varann, så nu ser hon lustig ut. Men hon verkar må bra trots att hon ogillar att få smärtstillande isprutat i sig, äter och beter sig som vanligt. Fast detdär med ätandet får det bli ändring på. Hon gillar inte att röra på sig, har ingen buskompis, gillar att äta och går inte ut när det är för kallt. Så hon brukar gå upp lite på vintern och ned på sommaren. Men denhär gången är hon större än vanligt, vägde mer än jag trodde. Jag känner mig hemsk, som en dålig mamma. Min enda ursäkt är att det är svårt att se för hon har sådan hängmage och att jag inte har en våg. Inte velat skaffa en för då väger man väl bara sig själv och mår dåligt av det. Nä nu får det bli ransonerinng, ingen fri tillgång till mat mer och separata skålar. Hon kommer bara vilja äta av hans, var jättekrångligt när de var yngre och alla skulle ha olika mat, hon var som tokig efter babymaten. Men så får det bli. Knivigt att ha en tjock och en smal katt.

Mina älskade kissar är värda allt. Har inte förmått sprida ut Theo ännu. Jag förstår inte hur man öppnar urnan, det är någon slags klisterrand utanpå och en träplatta med skruvar i botten (skruva upp?eh!?). Gör det nog hellre innan regn så att han kommer ned i jorden och inte blåser bort. Nu står han i bokhyllan och är något slags sällskap. Jag tyckte en gång min kompis hunds aska vid hennes säng var lite "grose". Men nu förstår jag. Han känns liksom nära. Fast helst ska han vila i jorden och alltid vara med oss. Älsklingen. Vi saknar dig. Så mycket.